Sömntipset jag omvärderade

Jag har en liten bok hemma med sömntips för småbarnsföräldrar. Läste den innan Nimon föddes och lade ett av tipsen på minnet av någon anledning. Tipset råder:

Gör din egen riskudde av ett avklippt byxben (eller bara köp en..). Värm den och vira in den i en av dina använda tröjor. Sen kan du värma upp barnets säng eller sovplats innan det läggs ner (om det somnat någon annan stans) så att det inte vaknar av temperaturändringen, och om du låter kudden ligga kvar bredvid bebisen känner den värmen och din doft och upplever det som att du är precis intill.

När jag läste det då tyckte jag inte alls om det. Jag gillade inte att man lurade barnet om sin närvaro och låtsades vara i hos hen när man egentligen var i ett helt annat rum…

Men nu på sista tiden har jag funderat på det där tipset igen. Var det inte egentligen väldigt bra? För visst är det skönt att kunna vara för sig själv lite medan barnet sover, och ännu bättre om barnet sover bra när det känner (tror sig känna) min närvaro! Mitt behov av egentid är nämligen något jag underskattade innan jag fick barn. :P

Visst är det ofta så, att man har en bestämd uppfattning om hur man tänkt göra saker och ting innan man blir förälder, och att den uppfattningen gärna mjukas upp lite sen när bebisen väl kommit ut? ;)

Femminutersmetoden, samsovning och psd

I mitt förra inlägg tog jag upp kritik mot femminutersmetoden, eller snarare mot han som kom på den, Berndt Eckerberg. Jag har ingen respekt för Berndt, och jag ville dela med mig av texten så att fler kan börja ifrågasätta honom. För som det är nu delas hans broshyrer ut på BVC:n över hela Sverige. Och jag tror att många barn lider i onödan av den anledningen.

Men om man nu inte använder femminutersmetoden (eller ”sova hela nattenkuren” av Anna Wahlgren, som är i princip samma sak), vad kan man då göra istället?

Elizabeth Pantley har skrivit en bok som heter Somna utan gråt. En kortare beskrivning av vad den går ut på finns bland annat här. Jag har inte läst boken själv, men jag har hört mycket gott om den.

Sen har vi ju vår ”metod”, som man i och för sig kan kombinera med Elizabeth Pantleys, och det är samsovning. Berndt skriver på sin sida att det inte är att rekommendera på grund av den ökade risken för plötslig spädbarnsdöd (psd). Enligt honom gäller det de första tre till sex månaderna, men enligt Socialstyrelsen säger de flesta studier att samsovning inte utgör någon ökad risk om det är så kallad säker samsovning. Det finns dock några studier där man sett en något ökad risk även vid säker samsovning, men det gäller bara om barnet är under tre månader.

Hur Berndt tänker när han sätter plötslig spädbarnsdöd vid samsovning som något slags farligt alternativ till femminutersmetoden förstår jag dock inte. Metoden är ju inte aktuell de första fem månaderna ändå, så när det väl skulle vara dags för den finns inte den eventuellt ökade risken för psd kvar… Jaja, Berndt förvånar mig inte längre!

Hur som helst, hur ska man tänka då? Och hur gjorde vi nu igen?

De första månaderna hade vi Nimon i ett babynest mellan oss i sängen, i huvudhöjd. På min sida av sängen hade vi (och har fortfarande) en spjälsäng med borttagen sida som satt ihop med vår säng, där vi också hade nestet ibland. Eftersom jag hade gjort kejsarsnitt kunde jag inte ligga ner och amma de första veckorna (gjorde skitont!!!), utan satt upp. Det kunde ta mellan en och tre timmar ibland innan vi lyckats somna om (och oj vad hungrig jag kommer ihåg att jag hann bli!). Som tur var blev det mycket smidigare så fort jag kunde liggamma. Oftast var jag vaken under amningen och flyttade tillbaks honom till nestet när han somnat om. Tdigt på morgonkvisten brukade jag dock låta honom ligga kvar, och så somnade vi om så. Jag kommer inte riktigt ihåg när vi tog bort babynestet, men då var jag i alla fall så bekväm med att ha honom intill mig att nestet kändes onödigt.

Nu sover vi för det mesta jättebra! Nimon somnar i och för sig fortfarande ganska sent på kvällarna (mellan nio och elva), men sen sover vi till runt åtta på morgonen. Han har antingen lite mindre kläder på sig, som en t-shirt, och sover under samma täcke som mig (ett väldigt tunt och lätt täcke), eller så har han pyjamas och sover med en filt. Men han ligger intill mig hela natten. Jag sover oftast på ryggen eller sidan, och har alltid Nimon på den sidan jag är vänd mot. Sen när jag vaknar för att vända mig (som man ju alltid gör, bara i någon minut eller så, men som hjärnan knappt registrerar) tar jag med Nimon över till andra sidan. Han brukar ofta vara lite halvvaken samtidigt eftersom sömncyklerna anpassar sig efter varandra när man har sovit ihop ett tag. Ibland tar han bröstet och ammar lite, och ibland inte. Jag märker ofta inte vilket. Jag läcker som tur är inte så mycket längre, så jag kan sova utan amningslinne/BH.

Jag måste nog ändå räkna det som att vi sover hela nätterna. Men om han sov i egen säng hade det ju inte varit så! Nattamningen stör mig inte ett dugg, och om det fortsätter vara så här smidigt kan jag tänka mig att fortsätta med den lääänge! Vi har som sagt fortfarande hans säng på min sida, men han ligger väldigt sällan i den. Den är däremot utmärkt som förvaringsyta för blöjor/handduk/potta, och den gör också att Nimon inte kan trilla ner på golvet.

Så, det går alltså att ”samsova” helt säkert om man har ett babynest eller spjälsängen som sidovagn de första månaderna. Och efter tre månader kan man sova nära, så länge man följer rekommendationerna för säker samsovning. En del föräldrar, och bebisar också för den delen, sover sämre tillsammans än för sig själva, och då ska man såklart inte samsova. Men det kan också vara så att man behöver lite tid för att vänja sig, så det kan vara värt att testa i någon vecka och se om det blir bättre.

En del av er kanske tänker: ”Hur blir det med sex då, om man ska ha barnen i sängen?” Men vem har sagt att man bara kan ha sex på kvällen i dubbelsängen? Jag skulle nog till och med våga påstå att det blir mer spännande att inte ha det!

Det här inlägget blev lite mindre strukturerat än vanligt, men jag kände att jag inte kunde lämna er med ett ”så här bör man inte göra” utan att ha något ”så här kan man göra istället”. Så nu vet ni vad som funkar för oss i alla fall. Hoppas att det var till någon hjälp!

Hej hopp!