Jag läser en kurs om pediatrik (barns hälso- och sjukvård) just nu och för några veckor sen var vi på ett studiebesök på en familjecentral, där både mödrahälsovård, barnhälsovård och öppen förskola finns i samma lokaler. Barnsjuksköterskan som höll i informationen pratade om hur bra öppna förskolan var för barnen, eftersom de hade aktiviteter som skulle stärka anknytningen mellan föräldrar och barn. Till exempel, sa hon, så hade de babysång och babymassage, som ju var bra sätt att skapa en trygg anknytning på. Och visst, det är klart att det är bra att både sjunga och massera sina barn, men jag är så trött på att det är på den nivån det allmänna pratet om anknytning sker!
Det är så mycket i vår kultur som försämrar förutsättningarna för en trygg anknytning. Upp till 40 % av barnen i Sverige får en otrygg anknytning, så det är inte helt ovanligt om man säger så. Viktigast för att barnet ska bli tryggt är att föräldrarna ger mycket fysisk närhet, svarar korrekt på barnets signaler, skapar kontakt, pratar med och sätter ord på bebisens och senare barnets känslor och upplevelser. Men fortfarande lever uppfattningen kvar att bebisar kan skämmas bort om man lyfter upp dem så fort de börjar gråta, att de inte ska få amma så fort de verkar sugna, att de ska tränas till att inte få sina behov tillfredsställda på en gång och att de ska sova i egen säng från första natten. De ligger i babygym, babynests, babysitters och barnvagnar största delen av dygnets timmar, och om de bärs bärs de ofta utåtvänt, och många vänder barnvagnssitsen framåt tidigt. Nuförtiden spenderar dessutom många föräldrar mycket av tiden med sina barn med att stirra på sin telefon – även när barnet söker kontakt.
Det här är grundläggande grejer som, enligt min mening är mycket viktigare för öppna förskolan och BVC att fokusera på i mötet med föräldrarna, istället för att bara uppmuntra dem till att komma dit och sjunga med sin bebis. För lite babysång en gång i veckan kommer antagligen inte göra så stor skillnad om resten av förutsättningarna för en trygg anknytning är dåliga. Det kan såklart fortfarande vara kul eller mysigt, men jag tror inte att det är den här typen av (organiserade) aktiviteter som avgör. Det är grundinställningen till barnet som måste förändras, och i det har barnhälsovården en enormt stor möjlighet att bidra. Så sätt igång med det nu!
Relaterade inlägg:
Vi gör det mot bebisar, men att göra det mot gamla är otänkbart!
Kajsakanel 
Tycker mycket om din blogg, har läst igenom hela när min (nu sex mån) bebis har sovit i min famn. Du skriver så mycket bra. På tal om det du skriver, på vårt första BVCbesök talade sköterskan om för mig att jag ”ska lära min bebis att han ska ligga ner(själv), för han vet ju inte hur det ska vara”. Inte att jag ska lyssna och svara till hans behov. Det är ju JAG som ska lära mig.
Jag läser också till sjuksköterska(med barnmorska i sikte) och undrar hur du tänker kring arbetstiderna, även nu när du ska jobba i sommar. Att man jobbar oregelbundet, man kan jobba sena kvällar, och han sover när man kommer hem och så ska man upp tidigt, och man jobbar helger osv. Man träffar ju honom mindre, känns det inte jobbigt för dig?
Tack, vad kul att höra att du gillar min blogg! Usch, många verkar ha den inställningen till bebisar. Extra trist när det är bvc-sköterskor som ju borde vara professionella och ha koll på forskning om anknytning, och inte heller ge några råd baserade på endast egen erfarenhet/egna åsikter.
Jo, jag håller med om att det är jobbigt med arbetstiderna. Nu i sommar känns det lugnt i alla fall för Nimons skull eftersom Zacharias är hemma när jag jobbar, men sen när vi båda jobbar tänker vi att ingen av oss ska jobba heltid. Om det skulle bli heltid nån gång blir det bara ett kort tag, men vi hoppas kunna klara oss på att jobba 50-75 % och då känns det inte som att arbetstiderna gör så mycket. Längre fram i tiden jobbar jag gärna inom mödrahälsovård eller på ungdomsmottagning också och då blir det ju vanliga arbetstider. Hur tänker du själv?
Har läst runt på din blogg och den gör mig så glad! Som nybliven mamma (2.5mån) får man mycket råd och man vet ju inte vad som i slutändan är bäst för ens lilla älskling. De flesta råd innebär tyvärr dock motsatsen till hur jag och min bebis lever förtillfället (främst samsovning, somnar vaggandes i min famn, bär myyyycket om dagarna). Detta funkar bra för oss men man blir ju osäker på om detta innebär något negativt för framtiden.. Typ att samsovning innebär att barnet aldrig kommer sova i egen säng, bortskämd av att bli buren mycket mm… (Som massa folk säger..). Blev därför glad när jag läste om sömn/anknytning här på bloggen då du hade så mycket kloka åsikter som stämde in på hur vi gör! Det gav inspiration till att fortsätta gå på magkänslan och strunta i allas kommentarer :) Tack!!
Vad kul att du tycker om det jag skriver! Tack! Ja, fortsätt lita på magkänslan!! Och så hoppas vi att resten av samhället hänger på snart också ;)
Bra inlägg, hoppas att denna attityd till barns behov kommer att sprida sig och bli allmänna råd på BVC. Barn idag behöver mer närhet och inte fler organiserade aktiviter att gå på.
Exakt!!
Är det inte så också, att pojkar får mindre fysisk närhet än flickor. Kan ju förklara en del i samhället om många män har otrygg anknytning…
Ja just det, det vet jag att jag har läst. Men jag har ingen aning om hur könsfördelningen ser ut anknytningsmässigt. Vet du?
Det jag minns av Öppna Förskolan var att man också sjöng och masserade hemma. Det var bra att få komma dit och tillsammans med andra ”lära sig” lite sånger och ramsor. Men jag kanske är den enda som gjorde så….övriga kanske struntar i att upprepa sakerna man gjorde på ÖF hemma…..Nu har jag jobbat på förskola och har antagligen inte samma behov av att lära mig sådant längre eftersom det sitter en massa sånger och ramsor i ryggmärgen, men som total novis i småbarnsvärlden var det jättebra!