För några år sen bodde jag i London och där fanns det ganska många så kallade ”gentlemen’s clubs”, alltså strippklubbar. Det var under den tid som mitt feministiska uppvaknande låg och pyrde under ytan, och jag minns att min reflektion kring strippklubbarna var att de hade varit mer okej om det hade funnits klubbar även med manliga strippor (som då inte bara riktade sig till gaykillar).
Jag tycker fortfarande att det är ett intressant faktum att det i princip inte finns några strippklubbar riktade till cisheterotjejer, men nu har min analys fördjupats lite. Det jag hör oftast är att vi helt enkelt inte är lika kåta som cisheterokillar, och att det därmed inte finns någon efterfrågan. Visst är efterfrågan på strippklubbar för kvinnor mindre, men beror det verkligen på kåthet (eller bristen på den)? Det tror inte jag. För det krävs mer än kåthet för att en ska tycka om att gå på strippklubb. Jag menar, långt ifrån alla män gör det. En måste också ha en dålig kvinnosyn – en syn på kvinnor som kroppar till för sin egen njutning. Och det kanske inte är så konstigt att en del män får det när det är så kvinnor framställs, både i vanlig media och i porrindustrin?
Den här människosynen existerar i princip inte på andra hållet. De flesta kvinnor ser inte ner på män. De ser inte mäns kroppar som objekt till för deras sexualitet. Och jag tror att det är därför det inte finns strippklubbar för kvinnor. Det är därför män inte tvingas sälja sina kroppar för vår njutning. Inte för att kvinnor är mindre kåta, för kvinnor är också kåta. Men kåthet legitimerar inte människohandel och objektifiering!
Kajsakanel 
Har tänkt en del på detta på senaste, och jag tror även att en dålig anknytning kan bidra till dålig kvinnosyn. De som växt upp i empatisk miljö tror jag ser människor mer som jämlikar istället för objekt som ska utnyttjas.
Det låter faktiskt väldigt logiskt! Har inte tänkt på det förut.