Fittstim, genus och biologi

På senaste tiden har feminismen fått mer utrymme i social media än vanligt. Anledningen är TV-programmet Fittstim som har sänts i SVT i tre delar. De som inte är så bekanta med feminismen verkar som att de har gillat innehållet, eftersom det har bekräftat många av deras fördomar. Men de som är lite mer insatta i den feministiska debatten däremot, de rasar mot programmet och Belinda Olsson som leder det. Och jag är en av de sistnämnda.

Anledningarna till kritiken är många. Bland annat ifrågasätts hur vinklat och subjektivt programmet är, hur de som intervjuas aldrig får någon chans att förklara varför de väljer att göra vad de gör (röstera mutas och istället hör vi en voice-over med Belindas egna tankar (läs fördomar)), hur snäv, extrem och otillgänglig feminismen framställs, och så vidare. Många vältaliga feminister har bloggat om detta, och eftersom jag sjäv har valt att fokusera på en vädigt liten del av programmet hänvisar jag er vidare till dem om ni vill läsa mer.

Efter att jag hade sett första avsnittet av Fittstim var jag allmänt förbannad, med det var främst en sekvens som fastade och som har legat och gnagt sen dess. Det var när Belinda möter professorn Martin Ingvar. Hon inleder med att säga att ”I ”hennarnas” värld är könsroller en social konstruktion. Här är mannen som intehåller med.” Han är alltså en ”professor med kunskaper som kan vara väldigt känsliga för feminister”, och ja, ni hör ju vad hon vill försöka få bevisat. Sen börjar Martin prata. Han säger att det är större skillnad på hans och Belindas hjärnor för att de är olika individer än för att de är kille och tjej. Sen säger han att det finns biologiska skillnader, men att människan är både arv och miljö, och att om vi behandlar alla som om vi var exakt lika skulle skillnaderna förstärkas. Om vi däremot vet att det finns små skillnader kan vi göra vår miljö sådan att de inte förstärks. Som exempel tar han att killar generellt är lite efter i koncentrationsutvecklingen jämfört med tjejer, vilket kan leda till lässvårigheter som i sin tur kan leda till att pojkar förstör undervisningen för de andra barnen. Om vi då har kunskap om detta kan vi använda det som ett verktyg för att motverka en skillnad i barnens sociala samspel.

Belinda går därifrån och säger: ”Jag tänker på vad Martin sa. Att vi ska göra skillnad på tjejer och killar, eftersom de föds med olika egenskaper.” Lite senare träffar hon en mamma som inte avslöjar könet på sitt barn, och säger ”(…) Du säger att kön inte är så viktigt, det finns ju annan forskning som visar att kön är jätteviktigt (…). Blir det ändå inte då ett experiment, om du inte vet 100% att det är bra?” Belinda drog alltså slutsatsen att man ska låta ”pojkar vara pojkar och flickor vara flickor”, och att genus är totalt onödligt, om inte till och med farligt.

Jag undrar, lyssnade Belinda över huvud taget på vad Martin sa? För vad sa han egentligen? Han menar att det är viktigt att se skillnaderna för att kunna motverka dem. Jag tolkar det som att vi behöver veta på vilket sätt killar och tjejer skiljer sig för att kunna kompensera, så att könsskillnaderna inte förstärks. Och det i sin tur leder till att vi kan få det samhälle vi vill ha, säger han. Och gissa vad! – Det är precis det som genuspedagogiken går ut på!

Jag tänker vidareutveckla hans resonemang lite. Vissa skillnader finns alltså i hjärnan på tjejer och killar. Om det även gäller vilka färger, kläder och intressen de har (alltså våra könsroller), det går han inte alls in på. Vissa saker, som kläder och färger, är ju helt uppenbart en social konstruktion, och jag antar att de flesta håller med om att det inte ligger i killars gener att avsky rosa (…efter att de börjat på dagis. Hmm???). Men andra intressen och egenskaper tror jag, trots att jag är feminist, faktiskt kan ha genetiska orsaker. I alla fall om man tittar på gruppnivå. Men att vi, precis som Martin säger, är en kombination av både arv (gener/hjärna) och miljö, och att vi alltså påverkas och formas av bägge delar.

Om vi tar killar till att börja med. De har generellt sett lite svårare att koncentrera sig, de är mer utåtagerande, högljudda, de har inte lika lätt som tjejer att vara omtänksamma och omhändertagande, de är mer tekniska, osv. Tjejer är generellt lugnare, mer skötsamma, omhändertagande, och vill vara andra till lags. Vi säger att det är på grund av deras biologi, och inte på grund av sociala normer. Om vi då behandlar dem exakt lika kommer (enligt Martin) dessa skillnader förstärkas. Om vi ”könar” våra barn, till exempel genom att klä killar i tuffa kläder (så att de bemöts med ”Oooo vad coooool du är! Yeah.”) och tjejer i söta (”Åhh, så söt du är, en sån fin liten prinsessa!), eller genom att ursäkta stökiga killar med ”boys will be boys” och låta dem ta tid och uppmärksamhet från de skötsamma tjejerna, kommer vi alltså enligt Martins resonemang förstärka skillnaderna ännu mer. Det vi istället borde göra är att behandla dem olika, till exempel genom att uppmuntra killar till lugnare, omhändertagande lekar, och uppmuntra tjejer att våga ta för sig och använda kroppen till aktivitet.

För de könsroller som annars förstärks, leder de verkligen till ett samhälle vi vill ha? Är det eftersträvansvärt att killar, generellt sett, även som vuxna är mer utåtagerande och våldsbenägna? Är det eftersträvansvärt att de är sämre föräldrar eftersom de aldrig har fått öva på den rollen? Är det eftersträvansvärt att de har så svårt att prata om sina känslor att de istället dövar dem med sprit eller tar livet av sig? Jag tror inte det.

Och är det eftersträvansvärt att tjejer, generellt sett, även som vuxna låter sig bli överkörda och trampade på av män? Är det eftersträvansvärt att de automatiskt tar på sig största delen av hushållsarbetet eller tar ut största delen av föräldradagarna? Är det eftersträvansvärt att de har ångest över sitt utseende och måste sminka sig, raka sig och klä sig fint för att må bra? Jag tror inte det.

Så hur kan då biologiska skillnader någonsin användas som ett argument för att låta det ske? Biologiska skillnader, om något, borde väl vara anledning till att inte köna våra barn? Det borde istället göra genus ännu mer viktigt!

Vi är arv och miljö, och miljön kan vi göra någonting åt, för att, som Martin ju sa, ”få det sammhället vi vill ha”. Då borde vi allstå uppmuntra och hjälpa barnen med sådant som inte kommer lika naturligt för dem. Som att låta tjejer bejaka sin tuffare sida, och killarna sin mjuka. Som att inte bemöta killar som coola och tjejer som söta (till exempel genom att inte klä dem i sådant som förstärker det bemötandet). Som att ifrågasätta barnen när de säger att någonting inte är för killar/tjejer. Det vill säga precis det som genusuppfostran och genuspedagogik går ut på!

 

 

Titta på klippet med Belinda och Martin Ingvar här, 29 minuter in.

Här hittar du ett blogginlägg om del 1 av Fittstim. Det finns som sagt massor av dem, men jag orkar bara länka till ett. Glöm inte att titta på videon som blogginlägget avslutas med.

Annonser

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s